jag är konsten och du akryl i morgonregn

Utan mörkblått och svart, finns inga färger. Gult, rött, blått. SVARTVITT. Det finns inte mer, inte mindre. Ändå kan alla nyanser uppstå och barnen säger att typiskt manligt är att gillar motorer och att inte gråta. Jag gråter inte. För jag är inte rädd. Typiskt manlig.

FÅR JAG VETA VAD DU TÄNKER PÅ?!

Det här kan nog kallas för vinter. I morse möttes jag av ösregn och det blir nog aldrig mer riktigt ljust. En gråmulen dimma av tankar och handlingar och allt jag vill är att ligga inne och äta choklad. Inte för att jag egentligen har det särskilt dåligt eller så. Men det finns helt enkelt ingen anledning att göra något mer produktivt.