Minns du ölen i tältet i leran i musikens namn?

Utanför mitt barndomshem smälter snön långsamt bort. Det är julafton och ovanligt vitt men ändå för varmt, ute. Inne är det ovanligt lugnt, som ett lugn före en orkan och det är kallt på sättet som det bara blir i gamla spökhus med tusen sorgliga minnen. Jag är Underground och du är en parantes i mitt liv. Kanske kommer jag en dag att se tillbaka på kollektivlevnadsdagarna och anse att jag var egoistisk och korkad. Men nu är jag mest mig själv. Det är fint så, på ett randigt sätt.