Vem fan kan få en riktig vän i STHLM?

Solen skiner. Fast nu är den på nedgång. Sakta försvinner den bakom bergen och haven och engångsgrillarna och alla tusentals badgäster. Sjunker nedåt för att bli en soluppgång någonannanstans i världen. Men min dag är inte över än. Hemtentan ligger som ett svart moln över huvudet och jag sliter snart mitt (nyfärgade och något längre och lite mer solblekta) hår. För vem vill plugga när solen skiner? Vem vill läsa när alla andra sitter vid havet, doppar tårna, röker vattenpipa och dricker öl?

Hur känns det nu?

Om en elefant nyser i Indien, så darrar ränderna på polkagrisarna i Gränna.
Det är sjukt hur små stenar kan skapa en lavin och hur små tankar, handlingar och viskningar kan förstöra eller rädda liv. Att en 10-åring, i ett väldigt dåligt valt ögonblick, himlar med ögonen, kan resultera i ett liv av destruktivitet och självsvält hos en annan. Eller så kan samma himlande skapa en idé som slutligen ger ett blomstrande företag och många miljoner på banken.

Är det inte fantastiskt att tänka tillbaka i tiden . Se hur små, minimala yttepyttesaker har tagit dig fram till den plats du sitter på idag. Stolen, datorn, mobilen, frisyren och valet av kläder. Är allt en slump, eller en kedja av välplanerade händelser som leder dig igenom livet. Ödet? Finns det ett sådant eller är hela jordens existens ett bevis i sig på att allt bara är en lyckosam händelse?

Om man ser på jorden, universum och alla de fantastiska saker som har skett. Om man börjar se till historians utveckling och vad som kan tänkas ske i framtiden. Då får man verkligen perspektiv till sitt egna liv. Du, just du, kanske är ämnad för att göra stordåd. Eller så är du inte ämnad för något alls, men det beror inte på att du är värdelös, det beror i sådana fall på att allt faktiskt är upp till dig själv. Med detta vill jag inte ge någon komplex eller storhetsvansinne. För på det stora hela så spelar dina egna små problem ingen som helst roll. Ingen människa är perfekt och alla har stora brister, bristningar med för den delen. Vad du väljer att framhäva och betona hos dig själv, det är det som anda kommer att se. Så lägg fram det bästa och gå ut i världen och ta över den idag.

Kärlek och kramar J

Dualism och egoism

Det kanske är så att jag är en egoistisk person. Eller så är alla lika illa funtade. Inte vet jag. Men min värld kretsar runt mig och alla saker som jag gör, gör jag för min egna skull. Ärligt talat så tycker jag att personer som gör saker för andras skull är läskiga. Fast det är nog mest för att jag tror att de ljuger. Stenhårt. För alla gör nog saker bara för sin egna skull, ingen annans. Så därför säger jag som såhär. Alla andra tänker på sig och det är bara jag, som tänker på mig. Och det är hemskt ensamt ibland.

Time for me to fly

Det är inte lätt att vara stor. Det är inte lätt att alltid fatta sina beslut själv och ta konsekvenserna av dem. Men det svåraste av allt är nog att allt man gör, alla beslut man tar och alla små små detaljer som händer, utan att man ens märker det, har så skarpa konsekvenser.
Vart jag befinner mig om tio år, beror inte bara på mig. Det beror på dig och de anda 6.7 miljarderna (eller hur många vi nu är) människorna som bor på planeten.

Det beror på miljön, politiken och djuren. Det är så många detaljer som spelar in och kanske är det så att i just denna sekund. Någonstans på jorden, i Vintergatan eller Universum, händer något som påverkar mig för resten av mitt liv. Det är inte lätt att vara stor.

Men det finns så många små saker som man kan göra för att underlätta. Man kan hitta knepen som får en att känna sig fin. Man kan fundera ut vad som är ens väderingar och vad som egentligen betyder något här i livet. Man kan ta tag i detaljerna som irriterar, göra upp med de människor som stör. Man kan sluta klaga på sin situation och faktiskt göra något åt den.

För även om det är många miljarder händelser i just den här sekunden som påverkar mitt liv. Så är det i slutändan jag och min inställning till livet, som skapar min nutid och framtid. Kanske är det till och med så att jag och min inställning påverkar resten av världens framtid.

Krama varandra och älska lite mer!
XX j

Utan ett ord

Det finns så många saker som lyfter upp en. Sol, sköna kuddar, skrik och att simma under vattnet. Ting och händelser som får en att skratta, le och älska lite mer. Igår kväll var jag med om en ovanlig händelse som har lyft mig till höjderna. Jag Kramade en kille. Tänk att en, eller flera kramar, kan ge en så mycket glädje. Inget som egentligen betyder något alls. Men som värmer och ger energi.

Kramas mer!

XOXO j

I wont break your heartshaped glasses

JAG KOM VIDARE PÅ ARKITEKTPROVET
Lycka. Sådan ångest. Sådan lycka. Fantastiskt extraordinärt och magnifiiiiiiiiiiiiikt

don't break my heart

Idag kommer resultatet av arkitektprovet. Med tanke på hur dåligt högskoleprovet gick, så har jag inga större förhoppningar. Men ändå...

She told me to come, but I was already there

Det är lätt att älska Spotify, Itunes och Piratebay. Det är så enkelt och smidigt och lätthanterligt. Lika lätt som att älska trådlöst internet och att surfa på grannens. Att ladda ner och att ha en bärbar dator. Det är så enkelt att älska alla teknik som för utvecklingen och livet in i ett smidigare stadie av framtiden. Men det är något som stretar emot. Något som håller fast och som drar mig i håret. Att jag älskar piratebay, Håkan Hellström och The knife och en väldigt massa andra band, att jag älskar Gossip girl och lost. Det gör mig till en tjuv. Det gör mig kriminell. Precis som att det till en början var kriminellt att bränna en skiva, är det nu kriminellt att ladda ner musik och filmer från internet.

Jag har så mycket åsikter och tankar om det här, men det är många som säger att det är stöld att ladda ner. Att man själ från artister och filmbolag. Jag tror att de har glömt något. För trots Spotify, piratebay, hdd och dvd, så kommer upplevelsen av att hålla i en alldeles färsk CD, att sätta sig i en biofotölj med godis, popcorn, cola och vänner, eller att åka på en festival. Trängas, svettas, sjunga och skrika tillsammans med hundratals andra, aldrig ALDRIG aldrig någonsin att avprioriteras. Det är sådana saker som man lever för.

Inte lever jag för att ladda ner ett avsnitt av Gossip girl. Ärligt talat så är inte ens serien så bra. Det är vardag.
Att gå på en spelning däremot. Det är livet. Får inte artisterna in några som helst pengar och livskickar av det?

Är det inte därför som man är artist?
P&K

Solglasögonkomplexet

Det har varit en fin Valborg. Mycket öl och mycket sol och många fina (gött berusade) vänner. Det har varit fint och alla har skrattat och kramats och varje gång de har försökt att sluta kramas, har de fastnat i varann. Det är örhängen, hår och solglasögon. Det är halsband, halternecklinne och Solglasögon. Det är sandaler, ringar och SOLGLASÖGON. Våren har inträtt, med alla sina accessoarer. För så fort den minsta lilla solstråle skymtar fram bakom och igenom de tunga molnen, sträcker de vintertrötta göteborgarna (det vill säga alla) automatiskt ner handen i sin väska och rotar fram förra säsongens solglasögon.
Det är så förbannelsen inträder. Sanningen är som sådan att alla ser snyggare ut med, än de gör utan. Det är lika enkelt och sant som att ingen punkare har piercing i naveln. Anledningarna är enkla:
Du slipper kisa på grund av solen och får därmed större ögon och mindre rynkor.
Du slipper se någon i ögonen och får därmed en mer avslappnad förhållning till omvärlden.
Du kan smygkika på folk utan att de ser det. (och det är nästan roligare än att ljuvlyssna)

Men. När de väl sitter på, är det omöjligt att ta av dem. Är man dum nog att göra detta, får man naturligtvis den motsatta effekten, för vem gillar rynkor, smala ögon och att folk stirrar på en?
Ingen. Solglasögonen får helt enkelt sitta på. Solen går i moln, men det spelar ingen roll. Klockan närmar sig 21, men det bryr sig ingen om. Inte förrän fyllan har slagit till och synen, omdömet, balansen försämrats till det extrema, vågar några ta av sig sina solglasögon.

De fick inte hångla på Valborg.