Konsumtionssamhället- De och vi

Jag sitter och caféar för mig själv på Condecco, har druckit capuccino så är lite småhög och funderar för mig själv.

Vad är det för fel på oss i väst! Knäppa jävla as är vad vi är... Herregud! Vad håller vi på med egentligen! Konsumerar bort våran planet utan att tänka på vem det är som tillverkar produkterna och hur det påverkar miljön! Och allt för tt passa in i ramen av vad som är normalt, äckliga normalt, lagom, rätt och fel.
Eller tänk vilken stor skillnad det gör för en familj i Afghanistan med 800 kronor som de där märkesjeansen kanske kostar mer än vanliga jeans. Eller kanske de 100 kronorna som man lägger på sprit på helgen, alla onödiga prylar som man ger varandra i julklapp, för att man ska.

Är detta ett "fungerande" tankesätt är det så att vi behöver dessa saker för nu är det så att vi är uppväxta i väst och skall inte behöva känna oss skyldiga för att vi unnar oss en middag ute eller en Cosmopolitan i månaden. Vart går gränsen... Är det okey att ha ett sommarställe utan att ha dåligt samvete eller är detta något som vi har pga att vi hade tur att födas i Sverige och våran rättighet.
Tänk ett samhälle där alla hjälpte alla, alla hade lika mycket och hjälpte varandra. Skulle det funka?
Om man ser på de få urinvånare som fortfarande finns kvar, där alla i byn delar med sig till varandra, om man fångar ett vildsvin så skall alla få smaka och äta sig så mätta det går, men hjälper man de andra byarna? Skulle inte tro det, men vet inte.

Skulle man i så fall kunna säga att dom är lika illa som vi är.
Vi i Sverige och de i Indien, vill vi bara hjälpa våran egna grupp? Mycket frågor och så lite svar... Är det något som sitter i reptilhjärnan kanske?

Nepp pallar inte det här får för mycket krav på mig själv så tanken slutar där, det är nog därför det är som det är, vad skall jag göra för att gå ifrån samhällets uppbyggnad med förhållanden och konsumtion, flytta ut till ett övergivet hus och leva som en galen eremit!

hakuna matata

Naket och främmande

Alla. Det finns inte en människa som inte har varit delaktig i mobbning. De flesta har ful-snor-hulk-gråtit offentligt och alla har någon gång kissat på sig. Du är inte ensam. Precis som att du inte är ensam om dina kroppsnojor. De elaka tankarna i huvudet och den vinklade spegelbilden, finns där. För alla. De som påstår att de inte känner igen sig, har heller aldrig upplevt kärlek, glädje eller avundsjuka. De, har aldrig levt.

Är det inte sjukt? Det finns ingen "perfekt" kropp. Det finns ett hälsosamt genomsnitt som är eftersträvansvärt. Att vara hälsosam innebär att äta vettiga mängder, få i sig nödvändiga vitaminer, mineraler, kolhydrater, antioxidanter och ja... du vet. Det handlar inte om att banta. Det handlar om att röra sig minst en halvtimme om dagen och det handlar framförallt om att vara lycklig. Rör man på sig, så frigör man endorfiner. Det är bra. Det gör en glad. Men blir man beroende av dessa, kan man få Ortorexi. Då fastnar man i ett psykiskt fängelse. Precis som att man fastnar där av Depression, Anorexi, Bulimi, Tonårsångest, Mobbning. You Name It.

Mina vänner, det finns inget som heter lagom. Lagom är död. Det finns inget som duger i vår värd. Här är perfektion det enda som är bra nog. Det är dieter, kläder, högklackat, smink, frisör och de rätta åsikterna som gäller. Men det räcker inte. Det måste också vara rätta vinklar och retuchering i timtal. Kändisarna skäms i sina badkläder. De kan inte längre gömma sina celluiter. De kan inte längre leva upp till kraven. De är också dödliga. De är också människor.

Jag vill inte vara med längre. Jag vägrar, jag protesterar och jag lägger mig tvärs över vägen och skriker. Jag är så löjligt trött på alla prestationskrav. Så äcklad av att folk betalar pengar för att få vara perfekt, för att få vara en modell för en dag. För att sminkas, fotograferas och retucheras av proffs. För att kunna visa upp en bild och säga "se så snygg jag kan vara".

Vad hände med att duga som man är? Att ha roligt och äta för att det är gott? Varför behöver man ton av självhjälpsböcker för att inse att det är inte kroppen det är fel på, det är ens tankar? Det är ens samhälle. Det är inte jag. Det är du. Vad är det för fel på att ge ärliga komplimanger, att skratta och att äta kladdkaka? Egentligen?

Kan vi inte kramas mer?
J

Jag kräver ingenting bara att aldrig mer behöva hålla käften

Gå in här. Lyssna. Tänk och känn efter. Imorgon ska jag ringa elevutbildningsansvarig på Friends och se om hon kan hjälpa mig, hjälpa mig att hjälpa 7-e klassaren som blir mobbad. Just nu är mina alternativ tre:

* Åka dit och slå eleverna
* Åka dit och ta ett allvarligt snack med lärare och rektor (tveksamt att det skulle lyckas)
* Skita i allt och tänka att det nog löser sig.

Det är inga bra alternativ. Jag vill hjälpa henne. Någon som har något förslag?

one

Jag har lyssnat sönder "one" med Johnny Cash. Den får mig att gråta någonstans inombords och jag tänker nu gå ut offentligt med att mitt hjärta är krossat. Inte för att det gör så mycket, det var jag själv som krossade det. Det var jag som drog sönder ett förhållande som var dödsdömt och jag drog någonstans sönder mig själv. Mitt hjärta är krossat och imorgon ska jag lyssna på Linnéas råd. Imorgon ska jag lämna det förflutna bakom mig. Idag ska jag sörja. Men imorgon kommer det att vara bra igen.

Älska varandra, älska världen och ge mig en påse knäck och en vandringstav. J

Lämna det bakomflutna före dig

Jag skriver här en uppmuntran till alla tusentalsmänniskor som vi har på våran blogg att lämna det förflutna bakom er. Tänk inte så mycket utan bara gör, allt blir så mycket roligare då. 

Alla dessa sociala regler vad man skall och inte skall göra. Varför tänka så mycket, om du känner för att åka till Stockoholm mitt i natten gör det då, eller du kanske känner för att lifta till Estland gör det. Man gör inte bara vardagen roligare utan får även mycket roligare händelser att berätta om på pensionärshemmet, för snart sitter vi faktiskt där. Visst ibland blir det fel och kanske PINSAMT (åh neej) men vad är egentligen det värsta som kan hända, och som Unni Drougge har sagt det värsta som kan hända, det händer faktiskt aldrig. 

Varför är vi så rädda för varandra och vad andra tycker och tänker o

m en och varför skulle alla vilja samma sak med livet. Hur många är det inte som har en dröm om att ta med sig det mest grundläggande och åka Europa eller världen runt att lifta och sova på coachsurfing ställen, underbart! =) Och hur många är det som gör det?

Gör det som du vill göra utan att tänka på andra för den enda som dina val drabbar är oftast bara dig. 

Hakuna matata Inga bekymmer

Tumbs up! RAGGNINGSSKOLA

Som några av er vet, har jag precis börjat läsa en ny kurs. Det är något som jag har upplevt som väldigt traumatiskt. Inte för att ämnet har varit ointressant, eller för att lärarna har varit dåliga. Nej jag är en person som gillar vackra saker och sanningen är som sådan att: Alla i min nya kurs var fula. Till en början kände jag stor sorg. En panikartad känsla i bröstet och en deprission låg nära. Naturligtvis beklagade jag mig för mina vänner. En av dem, Lisa, tyckte således synd om mig. Så hon beslöt sig för att börja läsa samma kurs (eller ja... det var nog någon annan anledning också). Det gjorde mig glad. Lektionen efter började... Låt oss kalla henne Felicia. Felicia är söt.

Jag insåg att jag ville få kontakt med henne. Men hur? Av en slump (och nästan helt utan ansträngning) nosade jag upp att vi hade gemensamma vänner. En av dessa är Robin. Robin har varit på en dejt med Felicia. Det blev aldrig någon dejt nr 2. Efter några glas vin (från min sida) och några burkar öl (från Robins) så fattade jag beslutet att jag skulle förföra Felicia. Dessutom fick jag den fantastiska idén att utmana Robin, till att göra samma sak. Vi tummade på det och nu är det tävling om vem som får hångla med henne först.

Så håll nu alla tummar, tår och långkalsonger för mig. Projekt RAGGNING har åter satts i rullning, dessutom är det en tävling och jag hatar att förlora.

Nej nu ska jag gå och leta upp henne på Facebook. So long Lovers!

XXX j

Ge mig en dikt och jag ger dig mitt hjärta

Det är fågelkvitter ute och jag blir kär. Våren gör mig sådan. Jag blir betuttad, förtjust och upp över öronen förälskad, i allt. Varenda människa, katt och häst får mig att le, skratta till och ibland slår jag mig själv på knäna av ren lycka. Jag vill hålla din hand, kyssa hans kind och ge hästen en klapp på halsen.
Och när jag har hållit, kysst och klappat klart. Vill jag gråta. Jag vill inte att du rör vid mig och när du frågar varför, så är anledningen att det snöar ute.

Idag gick jag inte till skolan, enbart för att marken var täckt av en slaskig vit sörja. Jag har inte pluggat tillräckligt och jag är sur, ledsen, irriterad och aningens ilsk. Imorgon är förhoppningsvis fågelkvittret tillbaka. Då ska vi le, dansa och jag kan läsa klart mina artiklar, skriva klart min inlämning och kanske sjunga litegrann.

(jag har alltid sagt att man ska hoppa över januari, februari, mars, det är månader som är hälsovådliga.)


Kyss mig
Älska mig
J

Jag var bara inte gjord för dessa dar

Min pappa frågade mig för någon dag sedan om jag ville prata lite med en 13-årig tjej (hans jobbarkompis dotter). Jag sa ja och frågade vad hon behövde prata om. Han sa att hon behövde råd. Hon är mobbad. Nu sitter jag med henne på msn (hon är 13, hon har inte facebook) och ser hur hon hackar fram sin historia.

Hon berättar att det började efter sommarlovet. Vännerna som plötsligt dumpade henne och hur de vände hela klassen emot henne. Nu har hon inga vänner kvar. Hon går i sjunde klass och är helt (jävla) ensam.

Jag önskar att jag kunde rädda henne. Jag önskar att jag hade makt nog att ändra på världsordningen. Hela "sparka eller sparkas på" mentaliteten som finns bland högstadieelever är fullkomligt vidrig. Jag önskar att jag kunde göra så att hon skulle slippa genomlida det som jag fick gå igenom när jag gick i sjunde klass.
Jag förstår inte. Friends gör de bästa jävla reklamerna i världen, ändå finns mobbning. Om man inte lyssnar på Tv-n, vem lyssnar man på då? Hur får man tjejer i högstadiet att sluta med utfrysning?

Jag är så jävla maktlös och ledsen och någonstans inom mig sitter 13-åriga Johanna och gråter.

Krama varandra, krama er själva och krama mig
Kyss och slusk, J

Magiskt och fullkomligt underbart

Att vara student har onekligen sina nackdelar. Man är fattig, konstant stressad och det är evighetslånga engelska böcker som ska tas igenom. Men den känslan som uppfyller en när man smäller igen en bok, efter att ha läs sista sidan, är obeskrivlig. Jag är så snurrig av all information, så trött av all koncentration och så lycklig och stol över mig själv. Nu ska jag se det senaste How I met your mother-avsnitt. Min belöning. Livet underbart.


Älska er själva, J

en molning onsdag

Om man slår upp ordet "Avskyr" på synonymordboken så får man resultatet:

avsky

subst. avsmak, stark motvilja, motvilja, hat, vämjelse, ogillande, aversion, antipati, äckel, vedervilja, fasa, leda (motsatsord: lust)

avsky

verb starkt ogilla, ogilla, känna avsmak för, hata, sky, tycka kolossalt illa om, fasa för, vämjas vid, äcklas av

Dessa synonymer täcker ganska bra mina känslor för månaderna januari, februari och mars. Jag vet att man inte ska döma någon efter dess namn och att det alltid är fint att ge en andra chans. Efter 19 år av givande, så känner jag att det är på tiden(lagom till min 20-e januari, februari och mars) att jag får tillbaka något. Nu vill jag poängtera att jag inte kräver mycket. En gnutta sol, några meter snö eller någon som tog med mig ut på skridskor. Det är allt jag begär. Jag lovar. Inte för att jag tycker om att åka skridskor, men det hade varit trevligt om någon hade frågat.

Vinterns matematik:
Du fryser
vilket leder till (=)
Du är inomhus
vilket leder till (=)
Du får massa brister pga för lite frisk luft och solsken och du blir isolerad från dina vänner
Vilket leder till (=)
Du beslutar dig för att gå ut
Vilket leder till (=)
Du byltar på dig alla kläder du har
Vilket leder till (=)
Du har en starkt begränsad rörelseförmåga
Vilket leder till (=)
Du blir sur och sätter dig ner
Vilket leder till (=)
Du fryser
Vilket leder till (=)
Du går till ett café och köper kaffe/thé/varm choklad för att värma dig
Vilket leder till (=)
Du inser att du är hungrig och att man inte kan dricka en varm dryck utan att äta något
Vilket leder till (=)
Inköp av kladdkaka/morotskaka/bulle
Vilket leder till (=)
Du blir hög på koffein och tjock av socker
Vilket leder till(=)
Ett starkt korsberoende
Vilket leder till (=)
Den ständiga abstinensen, tillsammans med konstant solbrist, gör dig trött, tjurig och deprimerad
Vilket leder till (=)
Du får för dig att du ska banta
Vilket leder till (=)
Du blir hungrig och ledsen (man blir alltid hungrig och ledsen av att banta)
Vilket leder till (=)
Du äter choklad
Vilket leder till (=)
Du får, om du som jag är laktosintolerant, ont i magen.

Slutsats.

Man får ont i magen av vinter. (fast är du inte laktosintolerant så kan du ju skratta dig lycklig. Vad har du för problem egentligen?? HA????)


Se nu till att krama den du tycker bäst om här i världen, sådant brukar dämpa magont. Kyss o slusk J

Körkort och tågluff

Idag har det hänt något fantastiskt, jag har fått körkort. Detta var tredje gången jag körde upp då jag var så nervös de andra gångerna så att mina ben skakade (detta hände även denna gången).

Så innan jag gick till körskolan idag så ringde jag två viktiga samtal först till den bedårande Johanna som sa "Lilli det är klart att du klarar det blablablabla.! ;P "

Andra samtalet gick till min mamma som sa "Linnéa sätt dig ner och meditera tänk dig att rötter växer ut ur fötterna på dig, du måste vara i hela kroppen när du kör" Min mamma är härliga 40+

Varje fall min lösning blev att jag skulle prata hela uppkörningen för då kan man ju inte vara nervös så jag började såklart med att prata om Tågluffningen...

Och jag tror att det var detta som gjorde att jag klarade det, min charmerande uppkörningsgubbe som var 60år gav mig en utskällning efter för att jag kört långsamt på motorvägen då jag legat bakom en lastbil i 80km/h, men det är klart att han inte kunde kugga mig en charmerande ungdom som lider av anfäktelse och har tågluffat.

Det faller stenar ifrån himlen

Jag har funderat väldigt mycket på sexualitet den senaste tiden. Vad är rätt och vad är fel, killar, tjejer, både och, eller inget alls? Det känns så svart eller vitt. Man är antingen flata eller straight. Inga gråskalor. Och alla måste ta ställning, måste placeras i fack. Annars är de... ja vad är man om man inte har en bestämd sexualitet? Jag vet inte. Fast det är kanske logiskt, för jag vet inte ens vad jag har för sexualitet.

När jag var i ett förhållande så spelade det ingen större roll. Då var jag ju en tjej med pojkvän. Punkt. Det var inget att ifrågasätta och jag var nöjd. Nu vet jag inte om jag vill ha en pojkvän igen. Jag vet inte om jag vill ha någon flickvän, vet inte ens om jag vill ha sex igen. Hur jag än vrider och vänder på allt så känner jag mig bara så sjuk osäker. Ju mer jag funderar och vänder och vrider, desto konstigare blir mina slutsatser. Har alla den här ångesten? Att fundera när man är tretton-femton e väl inget konstigt. Men när man är 20? Fan liksom.


Peace and Love

Can I kiss you now?

Jag har beslutat mig för att lägga Raggningsskolan på is för ett litet tag. Detta har sina anledningar. Dels har jag fått ett slag i magen av insikten att jag duger mer som wingman för bögar (de har fantastiska förmåner när det gäller att ragga och jag är lite sur över att jag själv inte är bög). Dels raggar folk bara för att få ligga och jag är förbannad över att hela porr och sexindustrin har blivit skruvad. Så därför ska jag helt enkelt strejka ett tag framöver. Iaf ska jag strejka när det gäller killar. Eller, snarare matchomän. Jag tänker strejka när det gäller killar som lyssnar mer på porrfilmer än vad de lyssnar på mig Punkt

I alla tidningar, dagböcker och på forum pratas det om sex. Det pratas, skrivs, skvallras och ljugs. Det är anal- bondage- och oralsex. Överallt och hela tiden. Det mumlas om sjuksköterskeuniformer och grädde (är det någon som verkligen använder sådant????), skrevlösa läderbadräkter och hur man använder ett ridspö på bästa sätt. Men det är inte bara vad du ska ha på dig, vilka tillbehör som ska finnas (handbojor är väl för mainstream nuförtiden) och vad du ska tycka är skönt/häftigt/upphetsande som diskuteras. Det är hur ditt kroppshår ska ansas på bästa och mest sensuella sätt. Är det värt att köpa en epilator, eller gör det lika ont som vaxning. Varmt eller kall-vax eller ska man vara pinsam och fortsätta att raka (raka är också för mainstream)?

Det ska inte finnas ett enda hårstrå, förutom på huvudet, där ska det finnas ett stort välskött hårsvall. Det ska absolut inte finnas något äckligt hår på/runtom muttan. Det ska och det bör och det är rätt och det är fel. Men, hur (i fan jävla helvete) kan någon bestämma vad som är rätt och fel när det handlar om mitt Sexliv? Hur kan det komma sig att mina eventuella orgasmer och g-punkter diskuteras vid fikabesök och på krogen och när jag försöker att ragga? Hur kommer det sig att folk bryr sig? Har jag inte rätt att vara precis så tråkig, torr och tillknäppt som jag vill. Eller vuglär. Så länge ingen/inget kommer till skada, ska ingen bry sig(!).

Porrindustrin har förstört samlaget. Det går fortfarande bra att knulla, älska och att vara kåt. Men att bara ligga med varandra har blivit helt omöjligt. Det är för mycket ska, måsten och borde, för att inte tala om obligatoriska tillbehör. Det är helt omöjligt att vara nyrakad varje gång man blir kåt och vem vill ligga med någon som har stubb? Vem vill ligga med någon som inte rakar sig alls? Vem vill ligga med någon som inte har något hår?

Varför ska man vara rakad? Vad är grejen? Ett kön utan hår är i mina ögon en osexig syn. Jag vill inte se vad som hänger och dinglar, inte på killar och inte på tjejer. Jag vill inte se stubb och jag vill inte bli skavd av den. Jag vill inte. Jag vill ha lite lockigt hår som ger det hela lite charm och mjukhet. Varför vill alla andra ha rakat? Jag får kommentarer, blickar och antydningar. Det är fel att inte raka sig. Det ska rakas på bikilinjen, det ska rakas i rumpan(ja du är inte ensam om att ha hår i rumpan, du är inte äcklig.) och helst av allt sak det vara HELrakat. Allt ska bort och det duger inte att tigga om nåd. Det får inte existera hår, utväxt eller hårsäckar. Att man riskerar svamp, obalans och andra mysigheter, är tydligen inte osexigt, avtändande eller ohygeiniskt. Det är inte fullkomligt sinnessjukt att ha en rakhyvel mellan bena. Inte farligt, smärtsamt eller korkat. Det är fräscht och sexigt. Som sagt. Jag strejkar.

Till vidare.

Peace bro's n ho's