det regnar åtminstonde inte

Högskoleprov om en halvtimme. Härligt. Det är så sjukt att sitta här och veta att jag har en riktigt pissdag framför mig, att om en sjukt massa timmar så är den här överpresterande veckan nästan över. Och jag får göra normala saker som att cykla o rida igen. Snart är det över. Jag ska bara skriva jordens bästa högskoleprov först. Laddad med vindruvor och bananer (och förhoppningsvis är de inte mosade), så hoppas jag att det går galant. Men någonstans tvivlar jag. Jag hatarar högskoleprovet.

du kramar ej tillbaks när jag lyfter upp dig i min famn

Jag är besatt av musik. För alla känslor finns det en extra bra och speciell låt. När man saknar någon så är OK baby det är dags att vi ska vinna allt med Simon Norrsveden perfekt. Man gråter, hulkar, snorar och alla känslor bara trängs i en. När det känns som om hela kroppen ska implodera av alla känslor och man har lidigt nog, så sätter man på Hello Saferide och Nothing like you (when you´re gone). Perfekt omvändning och all saknad är borta. Man har en fullständigt realistsik syn på livet och allt känns lättare igen.

Jag var ute och drack några glas vin i lördags. Nu var det längesedan jag va ute sist, kanske var det därför, eller så var det för att jag börjar bli gammal, hursomhelst så hade jag en helt och hållet, totalt och frukansvärt orättvis bakfylla, söndagsångest var inte ens förnamnet. Jag ville, helt utan anledning, dö. Så jag tror att jag ska hålla mig ifrån vin ett tag nu. Har ändå inte råd eller tid att supa. På söndagen så tyckte jag så synd om mig själv att jag köpte några omotiverat dyra mangapennor. Pennorna i sig är visserligen sjukt underbara och jag tror att de kan rädda mitt arkitektprov. Iaf hoppas jag på det. Nu ska jag fortsätta att skriva min hemtenta, ute i solen, (annars kommer jag inte åt grannens bredband. HÖHÖHÖ).
Må så gott alla godingar därute

P&K J

Fever Ray

Fan jävla skit äckel helvete
Jag missade spelningen. Hur kunde jag missa spelningen? Var helt övertygad om att den var nästa helg och nu, nu, nu har jag inget att se fram emot. Den var min belöning för allt slit som jag borde göra, som jag inte gör. Eller gör jag det?

Det virvlar snöar och imorgon ska vi dansa bland solstrålarna

Det är mycket nu. Högskoleprov, hemtenta (som jag, tack gud, inte får förrän imorgon), arkitektprov, matte C och snart börjar en ny kurs. Det är mycket nu och jag älskar det. Jag har huvudet fullt av planer och hopp och framtidstro. Aldrig någonsin innan har jag trott så mycket på mig själv, det känns fantastiskt. Det är mycket nu, men det gör liksom ingenting, för jag ska bevisa för alla, framförallt mig själv. Att jag kan göra var jag vill. Det är mycket nu och det känns fantastiskt.

Måndag

Jag är så trött, ja delvis för klockslaget... Jag kom i tid till skolan idag och träffar fyrbarnsmamma nummer ett i trappan (har nämligen två sådana i min klass) och får genast kommentaren "men gumman vi börjar inte försen 2 idag, och du som kom i tid idag" detta med ett tillhörande häxskratt, och allt detta, tonfallet och det förlöjligande skrattet gjorde att hon satte sig över mig. Korkade jävla asätande gam. Jag tar inte åt mig (som ni märker) men blir så sur när man måste trycka ner andra speciellt när man är 40+, borde man inte ha kommit längre, hon har ingen aning om vem jag är eller vad som har hänt det senaste jag kanske har grova sömnproblem... Jag blir så trött, trött , trött kan inte "folk" sköta sitt eget. Skaffa egna liv och låta mig ta hand om mig själv.

Och detta ord GUMMAN, det är inget positivt laddat ord någonsin, det betyder ungefär "lilla söta rara du" och jag är inget utav det...

Ja ja hakuna matata

Det är söndag

Jag har en lista på 200 saker som jag borde göra idag och i resten av veckan. Fast just idag så tror jag att jag skiter i det. Imorgon börjar en ny vecka med allt vad det innebär, imorgon ska jag vara pigg och glad. Idag ska jag vara ensam sur och trött. Idag ska jag göra som Gud brukar säga och ta mig en vilodag.

Love Peace and Understandig
J