Det är så mycket jag vill säga, men på grund av en evighetsförkylning går formuleringarna trögt. Tills jag har tid att ge Linneohanna all energi som den förtjänar, vill jag ge er alla lite råd på vägen i livet (ni kan gå ut o träna under tiden som jag återhämtar min psykiska och fysiska styrka)! :
1. Gå med ryggen rak och lyft blicken från marken
2. Säg snälla saker till spegelbilden varje gång ni möts
3. Ge bara komplimanger som kommer från ditt hjärta
4. Ta åt dig av komplimanger, de kommer från någons hjärta
5. Snacka inte skit, det ger bara dålig Karma
6. Älska din kropp, den är det vackraste du har
Lev väl och lev vackert
onsdag 28 januari 2009
tisdag 20 januari 2009
Dagens fem ord
Abstrus- Dunkel svårförstårlig
Adekvat- fullt passande, riktig
Anfäktelse- Själslig oro eller plåga
Affekt- Hastigt pågående men snabbt övergående sinnesrörelse
approximera- Beräkna eller uppskatta ungefärligt
Adekvat- fullt passande, riktig
Anfäktelse- Själslig oro eller plåga
Affekt- Hastigt pågående men snabbt övergående sinnesrörelse
approximera- Beräkna eller uppskatta ungefärligt
söndag 18 januari 2009
RAGGNING
Lektion nummer 2: Mötet med lammkött.
Vi fortsätter vår populära raggningsskola!
Jag har under helgens två kvällar varit ute och testat en ny och spännande metod. Något som kommer ifrån den populära serien How I met your mother, "Have you met Ted?". För alla er som älskar och följer serien slaviskt, behövs ingen mer förklaring. Ni andra ska få lite hjälp. I serien hjälper Barney sin vän Ted att ragga genom att knacka på ett potensiellt raggs axel och säga "Have you met Ted?". Barney går därifrån och Ted får artigt räcka fram handen. Detta funkar alltid.
Så Linnéa var min Barney och istället för Ted fick hon säga Johanna och ta det hela på svenska. Inte så svårt va? Fast vi hade ändå ett problem. "Har du träffat Johanna" låter inte särskilt bra. Men det var ett problem som fick lösa sig med tiden.
Dag 1.
Efter en lättare förfest i Majorna, en tur till fullproppade andra lång och en längre vistelse på Cheers, hamnade vi på ett fulländat Lammköttsställe. Det var fullproppat! Jag var, som vi alla förstår i sjunde himlen. Linnéa såg hur ett lamm spanade in mig och tog tillfället i akt. Lutade sig fram och sa "hej, har du träffat min vän Johanna?!"
Jag spärrade upp mina blåa ögon, sträckte raskt fram näven och sa "hej!". Han tog min hand med sitt död-fisk-handskakningsgrepp, sa hej utan att se mig i ögonen gick sedan därifrån. Utan mig.
Dag 2.
Förfest i Majorna sedan bar det av till Rockbaren. Varken jag eller Linnéa var särskilt pepp på raggning så vi stod mest och kramades. Då kom det fram en kille och började prata med oss. (kanske är ett lesbiskt hångel det rätta sättet att få en grabb i mina armar?) Han var trevlig, men inte särskilt intressant i våra ögon. Då slöt vår vän Linda sig till vårat sällskap. Jag och Linnéa återgår till att kramas och ser med intresse hur den främmande killen placerar sig närmre och närmre vår vän. Attans för honom att hon pojkvän.
Vi har kommit fram till en slutsats. Att jag heter Johanna är inte tillräckligt, inte heller mitt rosa hår eller fantastiska karisma. Nej. Nästa gång ska Linnéa, min partner in crime, presentera mig med "Hej, det här är Johanna, hon är kär i dig". Funkar inte det. Så får vi gå vidare på en ny metod.
Peace out!
Vi fortsätter vår populära raggningsskola!
Jag har under helgens två kvällar varit ute och testat en ny och spännande metod. Något som kommer ifrån den populära serien How I met your mother, "Have you met Ted?". För alla er som älskar och följer serien slaviskt, behövs ingen mer förklaring. Ni andra ska få lite hjälp. I serien hjälper Barney sin vän Ted att ragga genom att knacka på ett potensiellt raggs axel och säga "Have you met Ted?". Barney går därifrån och Ted får artigt räcka fram handen. Detta funkar alltid.
Så Linnéa var min Barney och istället för Ted fick hon säga Johanna och ta det hela på svenska. Inte så svårt va? Fast vi hade ändå ett problem. "Har du träffat Johanna" låter inte särskilt bra. Men det var ett problem som fick lösa sig med tiden.
Dag 1.
Efter en lättare förfest i Majorna, en tur till fullproppade andra lång och en längre vistelse på Cheers, hamnade vi på ett fulländat Lammköttsställe. Det var fullproppat! Jag var, som vi alla förstår i sjunde himlen. Linnéa såg hur ett lamm spanade in mig och tog tillfället i akt. Lutade sig fram och sa "hej, har du träffat min vän Johanna?!"
Jag spärrade upp mina blåa ögon, sträckte raskt fram näven och sa "hej!". Han tog min hand med sitt död-fisk-handskakningsgrepp, sa hej utan att se mig i ögonen gick sedan därifrån. Utan mig.
Dag 2.
Förfest i Majorna sedan bar det av till Rockbaren. Varken jag eller Linnéa var särskilt pepp på raggning så vi stod mest och kramades. Då kom det fram en kille och började prata med oss. (kanske är ett lesbiskt hångel det rätta sättet att få en grabb i mina armar?) Han var trevlig, men inte särskilt intressant i våra ögon. Då slöt vår vän Linda sig till vårat sällskap. Jag och Linnéa återgår till att kramas och ser med intresse hur den främmande killen placerar sig närmre och närmre vår vän. Attans för honom att hon pojkvän.
Vi har kommit fram till en slutsats. Att jag heter Johanna är inte tillräckligt, inte heller mitt rosa hår eller fantastiska karisma. Nej. Nästa gång ska Linnéa, min partner in crime, presentera mig med "Hej, det här är Johanna, hon är kär i dig". Funkar inte det. Så får vi gå vidare på en ny metod.
Peace out!
torsdag 15 januari 2009
RAGGNING
Jag har precis gått ur ett långt och seriöst förhållande. Eller precis och precis, det var två månader sedan, men vad är två månader mot två och ett halvt år? Ingenting. Och även om jag absolut inte vill ha en ny pojk/flick/man/tantvän så vill jag flörta. Tåflörta, kramflörta och kanske pussas lite. För vem vill inte pussas lite ibland?
Igår var det sista dagen på min högskolekurs, så vad gör jag? Jag bestämmer mig för att jag ska tå/kram/puss-flörta lite med honom innan kvällen är slut. Jag ger honom ovanligt mycket uppmärksamhet i skolan, för att sedan, på kvällen och under inflytande av rödvin, ge honom ännu mer. En bra, stabil och säker plan tänkte jag. Men, det finns ett stort sådant, jag vet inte hur man gör. Plötsligt är jag tillbaka som den lätt osäkre 17-årige flickan som jag var innan jag blev med pojkvän. Jag funderar på vad jag ska säga, hur jag ska säga och vart mina händer ska befinna sig när jag gör det. Jag är rädd för att andra ska se hur uppenbart jag flörtar med personen, samtidigt som jag är ännu räddare för att han inte ska märka att jag faktiskt flörtar.
Därför har jag bestämt mig för att starta en personlig flörtkurs. Alla som vill är välkomna att hoppa på. I denna kurs ska jag testa olika sorters raggningsknep. För utmaningens skull ska kvällens objekt vara någon som inte flörtar med mig, till en början med.
Lektion ett: Kompisflörtningen
Regler: För att börja denna flörtskola lite lättare, är det första objektet någon man känner svagt.
Innehåll: Du ska under kvällens gång försöka fastställa hur intresserad objektet är, genom att prata på om dina dåliga raggningsförsök. Skratta åt någon misslyckad historia och be om tips. Under kvällens gång ska du sedan praktisera samtliga tips på objektet.
Svårighetsgrad: FEM. Det är lätt att få kontakt, då ni redan känner till varandra. Men är personen från början ointresserad, är det svårt att ändra dennes åsikt.
Mitt resultat. Negativt.
Peace and Love
Igår var det sista dagen på min högskolekurs, så vad gör jag? Jag bestämmer mig för att jag ska tå/kram/puss-flörta lite med honom innan kvällen är slut. Jag ger honom ovanligt mycket uppmärksamhet i skolan, för att sedan, på kvällen och under inflytande av rödvin, ge honom ännu mer. En bra, stabil och säker plan tänkte jag. Men, det finns ett stort sådant, jag vet inte hur man gör. Plötsligt är jag tillbaka som den lätt osäkre 17-årige flickan som jag var innan jag blev med pojkvän. Jag funderar på vad jag ska säga, hur jag ska säga och vart mina händer ska befinna sig när jag gör det. Jag är rädd för att andra ska se hur uppenbart jag flörtar med personen, samtidigt som jag är ännu räddare för att han inte ska märka att jag faktiskt flörtar.
Därför har jag bestämt mig för att starta en personlig flörtkurs. Alla som vill är välkomna att hoppa på. I denna kurs ska jag testa olika sorters raggningsknep. För utmaningens skull ska kvällens objekt vara någon som inte flörtar med mig, till en början med.
Lektion ett: Kompisflörtningen
Regler: För att börja denna flörtskola lite lättare, är det första objektet någon man känner svagt.
Innehåll: Du ska under kvällens gång försöka fastställa hur intresserad objektet är, genom att prata på om dina dåliga raggningsförsök. Skratta åt någon misslyckad historia och be om tips. Under kvällens gång ska du sedan praktisera samtliga tips på objektet.
Svårighetsgrad: FEM. Det är lätt att få kontakt, då ni redan känner till varandra. Men är personen från början ointresserad, är det svårt att ändra dennes åsikt.
Mitt resultat. Negativt.
Peace and Love
söndag 11 januari 2009
Sekundärvinster
Idag kommer min plast bror på besök han är 18 år och har en flickvän i samma ålder. Han har förvarnat oss innan att hon inte mår bra och har anorexi.
Han ringde imorse och beställde maten som de ville äta här kött med potatis och sås och till efterätt äpplepaj med grädde. Jag såg precis en bild på henne. Normalviktig tjej en aningens mullig (underbart ord). Så nu är frågan varför säger han att hon har anorexi.
När han berättade om henne på senaste ”familjemiddagen” så suckade alla och tyckte så synd om honom ”vad duktig han är som tar hand om henne!”.
Löjligt, man är inte duktig, självklart är det bra att ta hand om andra människor men det är inte duktigt och framför allt går man inte till släkten sen och skvallrar det är fruktansvärt respektlöst mot flickvännen framförallt.
Någon gång måste man sluta vara ett offer börja ta hand om sig själv och ta tag i sina problem (detta gäller båda två i detta fall). Självklart är det ju väldigt praktiskt för tjejen att ha honom någon som tycker synd om henne ger henne uppmärksamhet, hon slipper ta hand om sig själv och om klockan så är fyra på morgonen och hon känner sig ensam så kommer riddaren och ”räddar” henne, berättar hur synd det är om henne.
Ska skriva ett muntrare inlägg sen! =) ^^
Han ringde imorse och beställde maten som de ville äta här kött med potatis och sås och till efterätt äpplepaj med grädde. Jag såg precis en bild på henne. Normalviktig tjej en aningens mullig (underbart ord). Så nu är frågan varför säger han att hon har anorexi.
När han berättade om henne på senaste ”familjemiddagen” så suckade alla och tyckte så synd om honom ”vad duktig han är som tar hand om henne!”.
Löjligt, man är inte duktig, självklart är det bra att ta hand om andra människor men det är inte duktigt och framför allt går man inte till släkten sen och skvallrar det är fruktansvärt respektlöst mot flickvännen framförallt.
Någon gång måste man sluta vara ett offer börja ta hand om sig själv och ta tag i sina problem (detta gäller båda två i detta fall). Självklart är det ju väldigt praktiskt för tjejen att ha honom någon som tycker synd om henne ger henne uppmärksamhet, hon slipper ta hand om sig själv och om klockan så är fyra på morgonen och hon känner sig ensam så kommer riddaren och ”räddar” henne, berättar hur synd det är om henne.
Ska skriva ett muntrare inlägg sen! =) ^^
Styvpappor
Jag har varit på gymmet idag det är som alltid jättetrevligt att gå omkring och träna och kolla på alla 40års krisare och söta charmerande pensionärer. Tyvärr följer även min mammas pojkvän med lite då och då han är ca 50 år och går omkring i liknande shorts som löplaget i Juno använder, fruktansvärt... Varje gång springer han det snabbaste på löpbandet så att hela gymmet hör och till följd av detta så åker hans charmerande minishorts upp så att det blir någon blandning mellan hipstertrosor och string.
Hur kan man missa det, borde han inte känna det och inte nog med det så går han förbi spegeln lite då och då kollar in sig själv (läskigt) för att sedan gå vidare stolt som en tupp. Hur kan man missa att man ser halva skinkan. Rysningar
Varför har dagens vuxna 40+ så svårt att inse att dem inte är ungdomar längre? Är de rädda för att ta det ansvaret som det innebär att vara vuxen?
Hur kan man missa det, borde han inte känna det och inte nog med det så går han förbi spegeln lite då och då kollar in sig själv (läskigt) för att sedan gå vidare stolt som en tupp. Hur kan man missa att man ser halva skinkan. Rysningar
Varför har dagens vuxna 40+ så svårt att inse att dem inte är ungdomar längre? Är de rädda för att ta det ansvaret som det innebär att vara vuxen?
fredag 9 januari 2009
It's friday and I'm in love!
Äntligen fredag! Eller ja. Äntligen är snöslasket som kom igår borta! Jag lyckades cykla hem ifrån stallet utan att dö och det gjorde mig stolt. Belönade mig själv med mat och en riktigt lång dusch.
Vi pratade om ätstörningar och familjeproblem i stallet idag. Ganska tänkvärt och förutom det faktum att alla familjer har sina egna hemligheter och problem, så vill jag säga: TACK GUD för att jag inte har någon ätstörning.
Bara känslan. Den eviga gnagande ångesten och en konstant känsla av att alla andra va misslyckade och den hårda insikten att jag själv va precis lika misslyckad. Snacka om ond spiral. Att banta är verkligen det dummaste man kan göra med sitt liv.
Peace and love
Vi pratade om ätstörningar och familjeproblem i stallet idag. Ganska tänkvärt och förutom det faktum att alla familjer har sina egna hemligheter och problem, så vill jag säga: TACK GUD för att jag inte har någon ätstörning.
Bara känslan. Den eviga gnagande ångesten och en konstant känsla av att alla andra va misslyckade och den hårda insikten att jag själv va precis lika misslyckad. Snacka om ond spiral. Att banta är verkligen det dummaste man kan göra med sitt liv.
Peace and love
torsdag 8 januari 2009
Härliga tider gott folk!
Äntligen, jag menar ÄNTLIGEN!!!! har den perfekta bloggen skapats! Jag vet att vi har dröjt länge och att ni alla har saknat oss. Men nu är vi här! Vi ska gå igenom onödiga trender, roliga kommentarer och i allmänhet delge detaljer ur våra så kallade vänners katastrofala liv! Jag lovar och svär, det här kommer att bli dagens höjdpunkt för oss alla!
Kärlek och fred.
Kärlek och fred.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
