du kramar ej tillbaks när jag lyfter upp dig i min famn

Jag är besatt av musik. För alla känslor finns det en extra bra och speciell låt. När man saknar någon så är OK baby det är dags att vi ska vinna allt med Simon Norrsveden perfekt. Man gråter, hulkar, snorar och alla känslor bara trängs i en. När det känns som om hela kroppen ska implodera av alla känslor och man har lidigt nog, så sätter man på Hello Saferide och Nothing like you (when you´re gone). Perfekt omvändning och all saknad är borta. Man har en fullständigt realistsik syn på livet och allt känns lättare igen.

Jag var ute och drack några glas vin i lördags. Nu var det längesedan jag va ute sist, kanske var det därför, eller så var det för att jag börjar bli gammal, hursomhelst så hade jag en helt och hållet, totalt och frukansvärt orättvis bakfylla, söndagsångest var inte ens förnamnet. Jag ville, helt utan anledning, dö. Så jag tror att jag ska hålla mig ifrån vin ett tag nu. Har ändå inte råd eller tid att supa. På söndagen så tyckte jag så synd om mig själv att jag köpte några omotiverat dyra mangapennor. Pennorna i sig är visserligen sjukt underbara och jag tror att de kan rädda mitt arkitektprov. Iaf hoppas jag på det. Nu ska jag fortsätta att skriva min hemtenta, ute i solen, (annars kommer jag inte åt grannens bredband. HÖHÖHÖ).
Må så gott alla godingar därute

P&K J