Du sa tussilago, och jag, tulpan

På en människa så är ögonen samma storlek från nyfödd till gammal, skrumpen och död. Öron och näsa slutar aldrig att växa och tionde april är Sveriges vanligaste födelsedag.
I en människa studsar känslor, hormoner och blod fram, det studsar mer i puberteten och mindre på ens nittioårsdag. Men dagen det slutar studsa, är man död. Sverige är världens mest sekualiserade land och jag är inte ett dugg troende.

I Sverige studsar gamla och unga fram, många studsar med mindre steg under depressionen som vi ska vara drabbade av. Många studsar mindre, trots att de själva inte är direkt drabbade av en ekonomisk kris. Många studsar mindre för att vi bor i landet där lagom och normalt är överanvänt. Ett land där man inte vill sticka ut. I ett land där det är pinsamt att studsa högt och stolt

Jag är inte ett dugg troende och ändå tror jag så starkt på vissa saker. Jag tror på kärleken och giftemål och kärnfamiljen och tre barn, häst, lägenhet, hund och flera ton av lycka och jag tror som fan på att man alltid ska studsa så högt som man bara kan. Och trots att det finns ton med vetenskapliga bevis på att man inte kan studsa särskilt högt eller särskilt länge, eller att äktenskap sällan håller tillräckligt länge för att man ska hinna med alla ton av lycka som man ska uppleva innan man har studsat klart. Så tror jag på det.

Mina ögon har slutat växa, men jag har inte slutat att se. Och även om mina studsar går både högre och lägre än andras, så är jag, ekonomisk kris till trots, förbryllande välmående.