She told me to come, but I was already there

Det är lätt att älska Spotify, Itunes och Piratebay. Det är så enkelt och smidigt och lätthanterligt. Lika lätt som att älska trådlöst internet och att surfa på grannens. Att ladda ner och att ha en bärbar dator. Det är så enkelt att älska alla teknik som för utvecklingen och livet in i ett smidigare stadie av framtiden. Men det är något som stretar emot. Något som håller fast och som drar mig i håret. Att jag älskar piratebay, Håkan Hellström och The knife och en väldigt massa andra band, att jag älskar Gossip girl och lost. Det gör mig till en tjuv. Det gör mig kriminell. Precis som att det till en början var kriminellt att bränna en skiva, är det nu kriminellt att ladda ner musik och filmer från internet.

Jag har så mycket åsikter och tankar om det här, men det är många som säger att det är stöld att ladda ner. Att man själ från artister och filmbolag. Jag tror att de har glömt något. För trots Spotify, piratebay, hdd och dvd, så kommer upplevelsen av att hålla i en alldeles färsk CD, att sätta sig i en biofotölj med godis, popcorn, cola och vänner, eller att åka på en festival. Trängas, svettas, sjunga och skrika tillsammans med hundratals andra, aldrig ALDRIG aldrig någonsin att avprioriteras. Det är sådana saker som man lever för.

Inte lever jag för att ladda ner ett avsnitt av Gossip girl. Ärligt talat så är inte ens serien så bra. Det är vardag.
Att gå på en spelning däremot. Det är livet. Får inte artisterna in några som helst pengar och livskickar av det?

Är det inte därför som man är artist?
P&K