Min pappa frågade mig för någon dag sedan om jag ville prata lite med en 13-årig tjej (hans jobbarkompis dotter). Jag sa ja och frågade vad hon behövde prata om. Han sa att hon behövde råd. Hon är mobbad. Nu sitter jag med henne på msn (hon är 13, hon har inte facebook) och ser hur hon hackar fram sin historia.
Hon berättar att det började efter sommarlovet. Vännerna som plötsligt dumpade henne och hur de vände hela klassen emot henne. Nu har hon inga vänner kvar. Hon går i sjunde klass och är helt (jävla) ensam.
Jag önskar att jag kunde rädda henne. Jag önskar att jag hade makt nog att ändra på världsordningen. Hela "sparka eller sparkas på" mentaliteten som finns bland högstadieelever är fullkomligt vidrig. Jag önskar att jag kunde göra så att hon skulle slippa genomlida det som jag fick gå igenom när jag gick i sjunde klass.
Jag förstår inte. Friends gör de bästa jävla reklamerna i världen, ändå finns mobbning. Om man inte lyssnar på Tv-n, vem lyssnar man på då? Hur får man tjejer i högstadiet att sluta med utfrysning?
Jag är så jävla maktlös och ledsen och någonstans inom mig sitter 13-åriga Johanna och gråter.
Krama varandra, krama er själva och krama mig
Kyss och slusk, J
torsdag 5 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du skriver fantastiskt och du skriver om något viktigt. Jag hoppas att tjejen iaf mår lite bättre nu. Men högstadiet är fruktansvärt. För alla. Tyvärr.
SvaraRaderaJag lovar att kramar de runt omkring mig, mig själv och givetvis dig!
=) Tack gullefjun! Jag hoppas flytten går bra för dig!
SvaraRadera