Ge mig en dikt och jag ger dig mitt hjärta

Det är fågelkvitter ute och jag blir kär. Våren gör mig sådan. Jag blir betuttad, förtjust och upp över öronen förälskad, i allt. Varenda människa, katt och häst får mig att le, skratta till och ibland slår jag mig själv på knäna av ren lycka. Jag vill hålla din hand, kyssa hans kind och ge hästen en klapp på halsen.
Och när jag har hållit, kysst och klappat klart. Vill jag gråta. Jag vill inte att du rör vid mig och när du frågar varför, så är anledningen att det snöar ute.

Idag gick jag inte till skolan, enbart för att marken var täckt av en slaskig vit sörja. Jag har inte pluggat tillräckligt och jag är sur, ledsen, irriterad och aningens ilsk. Imorgon är förhoppningsvis fågelkvittret tillbaka. Då ska vi le, dansa och jag kan läsa klart mina artiklar, skriva klart min inlämning och kanske sjunga litegrann.

(jag har alltid sagt att man ska hoppa över januari, februari, mars, det är månader som är hälsovådliga.)


Kyss mig
Älska mig
J