Någonstans brinner det i knutarna

Jag försöker att se mig själv som cool. En sådan där som klär sig som hon vill och som säger vad hon vill. En sådan som bara drar när det blir för tråkigt. En sådan som flyger själv. Men jag vågar inte. Jag vågar inte boka en biljett bort, inte ens när jag har tryckt i returknappen så vågar jag åka bort. Är för rädd för det främmande och för fängslad av min tristess. Jag vill resa, men hela världen är för stor. Jag vill fly, men är oroad över vart jag kommer landa. Jag vill inte stanna här längre, men ändå sitter jag kvar.

Jag vill dra. Paris, Amsterdam, Mexico city eller bara Stockholm, men jag är för feg.